Hornen ser svårsmälta ut.

Hur kan något så vackert heta något så fult?
Borealis. Tss...
Norrsken funkar bra. Vi håller oss till det.

Ja, just det. Glömde att nämna att Göring även
hade en egen klädstil också.
Och försökte smuggla undan över tusen tavlor
vid krigsslutet som han hade snott lite
överallt ifrån.

  Idag har jag...

...varit till tandläkaren. Det gick bra, för hon lagade inte några hål. Däremot ska jag dit två gånger till av just den anledningen.

...köpt en burk med fluortabletter, så nu kommer jag att expandera från att bara tugga tuggummi efter varje måltid, karamell, kaffepaus osv till att även ta till fluortabletter i beräkningen. Fluortabletter med banansmak för övrigt.

...lånat fyra böcker från biblioteket. Två "måste läsa"-böcker och två som har potential att vara bra.

...sett två döda maskar. En genomled helt klart drunkningsdöden såg jag tack vare mina CSI-kunskaper, samt med sunt förnuft. Den låg nämligen på botten av en vattenpöl. Den andra låg på trottoaren och jag kände ingen entusiasm inför att obducera den, så det fallet får vara ouppklarat.

...kört till Jeppis genom stormen för att hämta upp Björn och handla lite.

...ätit pizzabuffé vid Presso. Det var gott.

...varit till byhåla en sväng på kaffe.

Det var min dag. Förutom att jag har försökt spela sönder Curly Sue (se föregående inlägg), så att jag kan gå vidare i musikdelen av mitt liv.

  Jag hörde på X3M igår att folk ska börja leta efter snömannen igen. Coolt! :D


Han ser förmodligen inte ut så här.

  Jag har aldrig varit något teknikfreak. Funkar min telefon och min dator tycker jag att det är helt onödigt att byta ut dem mot någon annan modell bara för att den är nyare. Jag är rätt praktisk på det viset. Min Nokia N95 har och fortsätter att tjäna mig troget. Inga problem där.

Men nu...

Jag vill också ha en smartphone! Seriöst, jag är jättesugen på att byta. Tidigare har jag tyckt att de har verkat otympliga och opraktiska, men nu har Ida hjärntvättat mig med hur enkelt det är att lägga upp bilder när man bloggar med smarttelefon. Ni har kanske märkt att något saknas här. Bilder från mitt oerhört spännande och innehållsrika liv. Ni vet, där det typ aldrig händer nåt, men i alla fall. Tänk så behändigt att blogga av bara farten och i farten.

Men sen är ju frågan vilken man ska välja då. Iphone känns inte riktigt bra, för jag har en bild av Apple som någon form av penningjudas (vilket jag baserar på typ ingenting) och Sony Ericson vill jag inte heller ha för att... jag vet inte, kanske för att de hade en ärkeful design för tio år sen. Då finns bara Nokia, Samsung och HTC kvar. Tror jag, jag är ju inte så insatt. Det känns som att jag borde sympatiköpa Nokias smarttelefon för att det går dåligt för dem just nu. Eller ska jag protestlåtabli att köpa Nokia på grund av att så många arbetsplatser försvinner från landet? Det är jobbigt det här att försöka påverka med sina konsumtionsvaror. I så fall är det bara Samsung och HTC kvar. Finns det appar till HTC?

Äh, kanske bäst att helt enkelt se vad Elisa har för smartphone man kan betala av på. Om ni har synpunkter på mitt resonemang eller egna erfarenheter att dela med er av är det bara att säga till.

Alltså, är det så här smartphones ser ut? Har de fortfarande tangentbord
eller är detta en gammal bild? Jag har som sagt noll koll.

  Jag såg första avsnittett av Amazing Race säsong 16 igår. Ni vet hur man är fullkomligt medveten om hur viktigt det är att vara i form, men man liksom inte kommer sig för att göra något åt det? Det finns så mycket annat som känns viktigare för stunden. Man har så många ursäkter. Nå, nu hjälper det inte längre. En av årets deltagare berättar (under inspelningens tid) att hon för fem år sen (då, alltså) bestämde sig för att sluta vara soffpotatis. Sedan dess har hon hunnit med att bli triathlet och nu skulle hon vara med i Amazing Race. Det är bara det att hon är 71 år när racet börjar/pågår/eventuellt slutar. Förstår ni vad jag menar? Det finns inga ursäkter längre när en soffpotatismormor kan komma i triathlonform på bara några år. Bitarna faller liksom på plats på en gång och man inser att man själv har verkligen möjlighet och kapacitet att träna sig i form till ett triathlon.

Alltså, fy, vad jobbigt. Man vill inte bli serverad såna moralkakor på bästa sändningstid. Man vill inte bli informerad om att man kan om man vill. För det är då det blir så fruktansvärt uppenbart att man inte vill. Jag menar, att engagera sig på det viset kräver massor av tid och fast man vet att det är så jättefantastisktsuperduperbäst för en, så orkar man bara inte. Det är så enkelt att bara säga att man inte har tid, men innerst inne är det helt enkelt så att man inte vill ta sig den tid det tar att motionera sig i form för att det är jobbigt. Och tungt. Och ansträngande.

Fast det vore ju kul att kunna titulera sig själv triathlet. Synd bara att jag inte kan simma. Undrar om man får ha en livboj runt midjan? :D

Nä, jag har min yoga och jag ska börja på gym. Det får räcka.


Det här är för övrigt helt uppenbart ett inlägg som tänkts ut medan jag skriver det. Därav rörighet och skrämmande snabbt byte av åsikt. Välkommen in till min skalle.

Pantertanten med dotterdottern.
Jag håller faktiskt på dem.
Fast det borde jag väl inte.
Inga av motståndarna är väl i triathlonform, så
då är det motståndarna som är underdogs.
Bajs, nu måste jag hitta nya favoriter.
Suck.

Jag googlade på Gollum för att illustrera inlägget och fick fram detta.
Borde jag känna mig bättre eller sämre till mods av denna bild?

  Har haft en rätt fullspäckad dag idag. Först var jag för ovanlighetens skull i jobb på en fredag, sen åkte jag direkt till Jeppis för att hämta upp Björn, väntade där medan han hjälpte en jobbarpolare, när vi åkte hem ringde storebrorsan och frågade om han och mina andra syskon, samt syrrans barn och lillbrorsans flickvän kunde komma på en kaffe, skyndade hem och plockade upp lite, slängde pizzor i ugnen, tog upp dopp till kaffet och sen kom de på besök en stund. Det är roligt när de vill komma och hälsa på. :)  Efter att de gått har vi sett på tv och nu sitter jag här. Och är trött. Kommer att kännas konstigt att ha en kortare helg än vanligt. Ska slappa lite och sedan gå och lägga mig.

Klart slut.

  Jag tror att min biologiska klocka går lite fel. När jag skriver detta inlägg vill jag inte att ni oroar er för min mentala hälsa. Jag har förmodligen bara lite hjärnsläpp. Redo? Okej, här kommer det: jag har börjat fundera på julstöket redan. Seriöst. Det är september. Ändå kan jag inte låta bli att planera lite och klura på hur jag ska få allt julstök att löpa smidigt, smärtfritt och gärna med glans. Det känns inte riktigt hälsosamt. Jag har tittat på julgardiner, beställt jultidningar och första julklappen inhandlade jag i, hrrm, mars. En annan i juli. Det känns inte som att det här är riktigt jag. Jag brukar ju leva med fördröjning. Så länge det är grönt är det sommar. När första frosten/snön kommer är det höst. Runt första advent börjar det eventuellt bli vinter. Kanske. Eller okej, jag brukar inte leva med fördröjning. Jag brukar leva i total förnekelse gällande naturens gång. Våren brukar däremot komma fort.

Jag tappade tråden. Det var ju julstök inlägget skulle handla om. Jag är så dålig på sånt. Jag har ju noll koll på när man ska göra vad. När man ska ta fram ljusstakarna, när man ska byta till julgardiner, när man ska pynta. Jag ringer morsan om detta varje år. Hur länge har jag bott hemifrån? Sex år, kanske? Jag menar, jag är 26 år. Vid jul 26 ½, faktiskt. Finns det ingen guide om sånt här? En sån skulle jag vilja ha. Gärna med dag-för-daganvisningar. Det gör inget om den heter Christmas planning for dummies. Det bjuder jag på.

Om ni står på min julklappslista får ni gärna börja skriva på era önskelistor redan nu, så att ni inte svarar "Jag vet inte" när jag frågar vad ni önskar er. Det ska börjas i tid.

En sån vill jag ha, tack.