Imorse var jag till tandläkaren för att fixa det där hålet som några uppfinningsrika tandtroll hade fått för sig att göra i en tand. Ursäkta, men ser min tand ut att vara ett mysigt boende, eller?

"Ja, men här har vi platsen för det där kollektivet som vi pratade om!", sade det ena tandtrollet förtjust.
"Jo, men visst. Det här är ju ett trevligt läge att ha en ingång.", svarade det andra tandtrollet.
"Men hörrni, har vi faktiskt fått ett byggnadstillstånd till det här?", undrade ett tredje tandtroll.
"Nej.", svarade det första tandtrollet. "Men om vi gör ingången här mellan två tänder, så märker ingen nåt."

Ungefär så kan jag tänka mig att det har gått till. Hålet i tanden var ett jävla svartbygge. Tur att ingen har upplyst tandtrollen om att det finns något som heter röntgen. Nå, skadan var ju gjord, så hela arbetsdagen fick jag genomlida med halva munnen bedövad. Det kändes som om jag hade en fläskläpp hängande ner till knäna och jag inbillade mig att jag läspade. En av mina arbetskamrater försäkrade mig i alla fall om att det knappt hördes att halva munnen var som förlamad. Lustigt nog försvann bedövningen lagom tills jag skulle åka hem. Eller till gymmet rättare sagt. Jag är ju en tränande människa numera. Precis innan jag skulle gå från jobbet kom jag ihåg att jag glömt att ta med ett hårband. Det har ju en viss fördel att ha upp håret när man ska träna. Så jag började febrilt söka i min väskas alla skrymslen. Inga hårband. Ett tag övervägde jag faktiskt att klippa av mitt ena skosnöre som ändå är för långt. Sen funderade jag på gummiband. Ni vet, hardcoregummiband. Bara gummi och inget tyg runt. Sen hittade jag ett brunt skosnöre i en byrålåda och knallade nöjt iväg till gymmet. Parkerade, steg ur bilen, började gå mot gymmet... Och sen märkte jag att jag glömt gympapåsen på jobbet. Fanken! Och det var där som min ambition att träna tog slut. Så jag åkte hem. Nu funderar jag om jag ska lägga igång Wii för att få min tisdagsträning i alla fall.

  Jag testade att följa en guide från den här bloggen. Blev lite blekt, men whatever.

  Jag gjorde inte särskilt mycket igår. Lallade mest på och läste en bok, pratade på msn, nördade på Facebook och sådant. Konsekvensen av att inte göra särskilt mycket är att jag har ett berg att disk att ta hand om, vilket rimmar dåligt med det faktum att jag inte har lust att göra särskilt mycket idag heller. Jag hade tänkt ta en bild av en amigurumihund som jag har gjort till min ena systerdotter som födelsedagspresent, men kameran är helt död och jag måste leta upp laddaren till akkun för att väcka den till liv igen. Akku = uppladdningsbart batteri btw. Akku är den sorts batteri som finns i mobiltelefoner, bilar osv. Inte de cylinderformade som man stoppar i fjärrkontroller, klockor och fan vet vart. Tänkte att det är bra med en redogörelse om skillnaden för de som inte är insatta i det finlandssvenska språkbruket. Det skulle kännas fruktansvärt onaturligt att skriva batteri som om jag menade just de cylinderformade batterierna. Så nu vet ni det. Akku uttalas för övrigt akko, vilket kan vara svårt att veta för de som inte känner till det finska språket.

Har ni förresten tänkt på hur olik den österbottniska dialekten är det rikssvenska språket? Jag undrar om den inte är mer olik det svenska språket än norska. Kort sagt: svenska förstår inte vad vi säger om vi inte anstränger oss. Jag borde lägga upp en msn-konversation nån gång, så att ni förstår vad jag menar. Ni förstår vad jag menar när ni inte förstår vad jag menar i konversationen. Hmm... Det här blev invecklat.

  Vi såg typ världens sjukaste film igår. Crank: High Voltage. Jag började känna mig rätt normal när jag såg den. Om jag har vrickad humor, så har filmskaparnas humor brutits åt alla håll och sedan tvinnats ihop till en boll. Seriöst. Ni vet hur vanliga actionfilmer har vissa ramar för att hålla filmen om än inte verklighetstrogen, men något ditåt? Crank: High Voltage har inga ramar. Alls. Vad jag tyckte om filmen? Jag satt och skrattade tyst med handen för munnen och antagligen med en misstrogen min. Ungefär som när jag såg Eläkeläiset sjunga sitt schlagerbidrag. Jag undrar om inte den här filmen kommer att bli en kultfilm i något skede.

Fast när man ser trailern skulle man tro att det är vilken actionrulle som helst.
Men så var trailern också "approved for all audiences" eller vad det nu heter.
Det är inte filmen.

  Jag har gjort en bild för att illustrera the almighty power of BlogjesusJebus. Som ett tribute för att hon fixade min design.

  Som ni säkert har märkt har min blogg varit snövit den senaste tiden. En väldigt diskret design där man inte såg varken text, bild eller något annat. Orsaken är designbytet och roten till allt ont är blogg.se, som haft tekniska problem och inte accepterat resultatet. På något magiskt vis verkar det i alla fall ha löst sig och jag kan nu stolt presentera min nya design gjord av Jebus. 

Och här börjar mitt tacktal:

Ärade Jebus!

Jag tackar dig ödmjukast för den kreativa design som du gjort till mig. Likt den man vars namn ditt alias liknar har du gjort underverk. Du är en sann Bloggjesus!

Låt oss nu ta en minut att beundra den talangfulla Jebus verk.

Det är ingen överdrift att säga att Jebus är mer skilled än dig och mig.

Tusen tack, Jebus! I owe you one. :)

  Jag har varit till gymmet även idag! Tänka sig, liksom. Det här kan ju bli en ovana. Sist var jag ensam i gymmet, men denna gång fick jag konkurrens om maskinerna av två pensionärstanter. Det kan mycket väl vara så att de var mer vältränade än jag är. Funderar på att köra ett race i smyg där jag till sist kan lyfta/cykla längre/allt annat mer än dem. Jag mot 65+arna. Jag tror faktiskt att det kan finnas en mikroskopisk chans att jag vinner det racet. Det kan förstås tyckas vara en orättvis tävling detta. Jag menar, jag har bara varit där två gånger, medan de säkert har tränat två gånger i veckan i femtio år. Borde nog kanske dra mig ur racet innan det ens har börjat.

Vilken förnedring det skulle vara att förlora mot två tanter.

  Jo, ehm, ja. Jag har visst varit lite offline den senaste tiden. Har inte ens några ursäkter, faktiskt. Jag har haft tid, jag har haft möjlighet och jag har haft saker att skriva om. Det har bara inte blivit av. I lördags var vi på födelsedagskaffe och träffade samtidigt på Vladimir, ursäkta, Rambo 2. Dessutom såg vi på finska finalen i Eurovisionen och jag grät nästan när jag såg hur högt upp Eläkeläiset kom. Skrattade faktiskt samtidigt. Och knep ihop ögonen ibland. Vi röstade till och med, på Cider Hill förstås. I söndags begav sig Svartluvan (läs: jag, med mössa) genom staden för att hälsa på farmor, men kunde inte hoppas på att stöta på snälla lilla räven, då den nu har flyttat. Sen blev det en tjejmiddag på restaurang med Ida och Sussu. Tandoori-kyckling för mig, förstås. Alltid lika utsökt. Efter det blev det en sväng till Mäkkäri på McFlurry innan vi begav oss åt varsitt håll. Måndag: jobb, tisdag:jobb och idag:jobb. Så det var där då.

Bilder från tjejträffen dyker troligtvis upp när jag har kommit mig för att leta efter, och sedan hittat, sladden. Åh fan, det här glömde jag ju att berätta: jag tränade igår. På ett gym. I en hel timme. Med stretchingen inräknad. Imagine that. Betonar genom att använda korta meningar. Yes. Dessutom ska jag dit imorgon också. Det är meningen att det ska bli en rutin. Påstår jag för mig själv åtminstone. Det är nu ni ska börja med vadslagningen. Är det möjligt att jag faktiskt kommer att träna även nästa vecka? Veckan efter det? Hur ska det gå? *insert nagelbitning*

Om jag var ni skulle jag sätta en peng på att mitt träningsprojekt inte kommer att vara särskilt länge. Jag känner mig själv. Jag är av naturen lat. Det är en faktor som man inte kommer ifrån. Men man vet aldrig. Kanske finns det inkapslad självdisciplin i min dagliga broccoli?

Nu ska jag käka en sen lunch. Har levt på luft och vatten i sex timmar nu.

  Den nya designen när man är inloggad på blogg.se ser konstig ut! Eller nä, jag är bara dödstrött och orkar inte ta till mig det som är nytt. Jösses, vilken vecka. Tisdagen och onsdagen var fulltecknade, igår satt vi på banken till nästan halv sex innan vi for och handlade. Imorgon blir det ett födelsedagskaffe och på söndag blir det ett annat födelsedagskalas innan jag ska vidare på middag med Ida och Sussu, vilket ska bli skönt efter alla stojande barn på kalaset. Men resten av den här dagen är jag fridlyst. Inga fler måsten förutom att fixa käk. Just nu skulle det kännas skönast att få stupa i säng och sova några timmar tills Björn kommer.

  Fanken, vad kallt det är förresten. -25 imorse. Men vackert. Inifrån bilen åtminstone. Utomhus har man inte riktigt tid att njuta av det när man är upptagen med att frysa.

  Jag orkar faktiskt inte fundera ut något bra avslut på det här inlägget. Det blev helt random. Igen.

  När min vanliga arbetsdag var slut tänkte jag "Åh, herregud. Hur ska jag orka vara sju timmar i bibban?" Men nu är det bara två timmar kvar. En del av dem ska ska jag tillbringa med att försöka hinna äta lunch nummer två.

Och det här är faktiskt det mest random inlägg jag kan minnas att jag har skrivit. Ingen slutkläm, ingen poäng... ingenting faktiskt. Två meningar som har ingenting med någonting att göra. Jösses Amalia. Här har vi sist och slutligen det vetenskapliga beviset att det är ohälsosamt att jobba tio timmar i sträck. Personligen skulle jag säga att det är ohälsosamt att jobba alls, men det är ju jag det.

Och nä, jag ser fortfarande ingen poäng med detta inlägg. Inte ens när jag lägger huvudet på sned, blundar med ena ögat och kisar. Nope, helt random ord bara. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst med detta att skriva om ingenting som har med någonting att göra. Hjärnkontoret är stängt för idag. Lampan lyser, men hissen går inte ända upp.

Nä, fan. STFU, Mia. Lunch. Nu.

  Kommer att vara upptagen resten av dagen, så jag har inte tid att skriva något humoristiskt litet inlägg. Såg ni förresten den där Johan Falck-filmen som kom i söndags på fyran? Vi hade spelat in den på digiboxen och såg den igår. Gissa vem som var med där? Jo, Samuli Edelmann! Haha. Han spelade ryss eller nåt sånt. Kul att han får stora roller i utländska filmer också. Vår tjockislandsman kan tydligen inte hålla sig på rätt sida om lagen ens i dem. Bilderna är från Häjyt, Finnjävlar heter filmen tydligen på svenska.

Men någon borde säga åt honom att inte ens en 100-kilos oborstad finngangster
ser cool ut med såna där solbrillor.

  Jag läste igår i Det bästa att om man äter yoghurt, eller andra mjölkprodukter, så bränner man mer fett och sparar mera muskelvävnad. Jag äter yoghurt nästan varje dag, så nu går jag omkring och tror att jag är jättehälsosam. Dessutom har jag fått för mig att jag tycker om broccoli, så jag ska köpa hem det att äta som snacks.

Nej, jag har inte slagit i huvudet. Ja, jag äter salta nötter, undviker frisk luft och låter bli att träna för att uppväga min onödigt hälsosamma livsstil.

  Man kan inte låta bli att älska Aftonbladets rubriker ibland. Det är alltså Kalsongbombarens bomb de skriver om här, snubben jag skrev om för ett tag sen. Också det inlägget baserade sig på en artikel av Aftonbladet.

Herregud, inte ens jag skulle ta på mig skulden för en kalsongbomb. Tur att bombaren inte fick... eeh... premature detonation. Det skulle ha varit ännu mer pinsamt. Jeezez...